Urtima ting 7 oktober 1863

Urtima ting 7 oktober 1863

§2

i Enlighet med Häradsrättens beslut vid urtima ting den 11 sept september förelägs nu åter det [i Domboken här ofvan under §1 antecknade att] till denna dag uppskjutna mål hwari [?] kronolänsmannen Bolling tilltalat häktade bondsonen Olaus Svensson från Möcklö för mord å pigan Ingrid Maria Pettersdotter; och inställdes härvid tilltalade Olaus Svensson för Rätten i närvaro af Åkl Länsmannen Bolling.

Olaus Svensson som alfvarligen tillhålls att tala sanning, fortfor att förneka all kännedom om åtalade brottet, men gjorde en ändring i sin förra berättelse att [han ? då frampå natten waknade sedan ? sofvit en stund så och steg upp] han sedan han om aftonen den 17 augusti lagt sig bredvid Petter Magnus Olsson och somnat, han frampå natten stigit upp för att låta sitt vatten, dervid Petter Magnus Olsson jemväl vaknat och att han då för Petter Magnus Olsson [det var då, som han] omtalat att Sven Larssons häst hade slitit sig lös, [samt] hwarjemte Olaus Svensson nu jemväl [?] vid? att han [antingen då] om natten, eller om morgonen, bad Petter Magnus Olsson förtiga att han warit ute om qwällen och uppgav såsom skäl härtill, att han ej önskade [det] att någon skulle weta att han warit i Sven Anderssons stall och sökt efter ägg. Att han jemväl vid ett senare tillfälle bedt

Petter Magnus Olsson förtiga han utewaro om natten, [samt så] förnekade Olaus Svensson fortfarande och sade sig åtminstone ej kunna minnas det.

På kallelse af åklagaren hade aflidna pigan Ingrid Maria Pettersdotters föräldrar fd arbetskarlen Petter Andersson och hans hustru Cecilia Larsdotter med ? tillstädes kommit, ? att såsom Mds härad och förklarade de nu att de väl misstänkte Olaus Svensson att hafva afdagatagit deras dotter, ener att de [icke kunde åtminstone för närvarande kunde leda detta i bevis, emedan de] för denna sin misstanke ej hade annat skäl än att dottern, när hon för ett par år sedan stämde Olaus Svensson om fosterlön till barnen, yttrade att hon var rädd för honom att hon ej vågade vara hemma i Möcklö, utan derför några dagar vistades med sina barn hos modren i Rödeby.

Åklagaren framlade om en gammal trasig säck, hvari Ingrid Maria Pettersdotters lik varit inknutet och hvilket han låtit ? fard?, men Olaus Svensson [som stadigt på] förklarade efter att hafva en lång stund med orubbligt lugn [hafva] betraktat denna säck, att han inte sett den förr, eller visste hwem den tillhörde.

Åklagaren anhöld härefter om vittnes-förh med enkan Karin Månsdotter, förr i Möcklö, nu i Winberga, bonden Sven Mårtensson, båtsmannen Olof Fil och hans dotter Ingrid Helena Olofsdotter, drängen Anders Andersson och pigan Elina Olofsdotter på Möcklö, samt skräddaren Frans Mattsson i Binga och skräddaren Olaus Holgersson i Thorstäfva, hwilka alla funnes tillstädes, med undantag af den sistnämnda,

whilken enligt hwad närvarande fängelseväktaren Jonsson upplyste, nu underginge fängelsestraff vid vatten och bröd.

Då jäf mot de närwarande väktarna ej förekom lät Hdr dem aflägga ed, hvarefter de, varnade för mened, hördes hvart för sig och vittnade sålunda:

1) Karin Månsdotter: vt sade sig ej kunna lemna någon upplysning i saken, men igenkände efter att hafva påsett den företedda qwarn- eller slipstenen denna såsom tillhörig är berättade af då vt sistlidet bebodde Jon Håkanssons gård i Möcklö, som varit belägen tätt intill Olauas Svenssons föräldrars, vt i en olåst lada, som [ligger, låg] vore uppförd några steg från Olaus Svenssons bostad, [skiljdt] endast skild derifrån genom en stenmur, inlagt denna, jemte en annan dylikt sten, men att vt ej sedan hösten sistl. år, [varit i lad…] då vt flyttade från Möcklö, varit i ladan förr än för ett par veckor sedan, [då vt] efter det vt fått höra att en av vts qvarnstenar skulle [pigans lik funnet med] varit fastgjord med Ingrid Maria Pettersdotters lik, då vittnet gick dit och fann båda stenarna borta. [uppläst af vittnet] tilläggande vittnet af att Olaus Svenssons fader under hösten [i fjol begagnade ladan] ifjol hade sitt foder i ladan uppg vittnet?

Olaus Svensson vittnade att hans fader [i höstas] under sistlidet år fått begagnade ladan, men påstod att några stenar då ej funnes i den samma.

I anledning häraf förklarade vittnet att [af stenarna] Olaus Svensson och hans fader lade foder i ladan under det wittnet bodde i Möcklö och att stenarna då funnes qwar i ladan under höst ?

2) Sven Mårtensson: vit förklarade sig ej kunna lemna någon upplysning angående åtalade mordet med intygade på Åkl. fråga att Olaus Svensson gjort sig känd för ett vildsint och överdådigt uppförande så att man till och med dragit i betänkande att sedan det blifvit skumt resa förbi hans bostad af fruktan att blifva öfverfallen med stenkastning. Uppläst och vidk.

3) Olof Fil: Pigan Ingrid Maria Pettersdotter hade under 9 års tid bott i wittnets stuga, under whilken tid hon stått i förtroligt förhållande till Olaus Svensson med hwilken hon hade flera barn. Om [Olaus Svensson äfven] detta förhållande fortfarit på senaste tiden [brukade besöka Ingrid Maria] visste ej wittnet med säkerhet, [men] dock [hörde] hade wittnet hört för icke länge sedan ehuru vtt ej närmre kunde uppgifva tiden, ett par gånger att Olaus Svensson bultat på dörren och bedt att [blifva] få tala med Ingrid Maria Pettersdotter [och nyss] natten till nyårsdagen detta år låg han [hos] i wittnets hus i samma rum som Ingrid Maria, ehuru wittnet ej kunde säga om äfven i samma säng, att Ingrid Maria Pettersdotter yttrat fruktan för Olaus Svensson, eller [denne] han fällt hotelser mot [Ingrid Maria] henne hade wittnet ej sagt? När Ingrid Maria Pettersdotter gick bort sista gången war wittnet ej hemma, men hörde af sin hustru att detta skulle skett kl 1 e.m. och att hon då sagt sig skulla gå till Lyckeby för att hemta strumpgarn samt vara hemma på aftonen [igen] samma dag. Något vidare sade wittnet sig icke i fallet bekant, men tillade på fråga att [svaranden] Olaus Svensson varit allmänt fruktad i orten för sitt våldsamma och öfverdådiga lynne samt att då vittnet och dess hustru varit vid tinget för att vittna mot honom, när han var stämd om fosterlön af Ingrid Maria Pettersdotter, alla fönstren i vittnets stugo inslogos samma afton vittnet kom från tinget, hvarför vittnet ej kunde misstänka någon annan än Olaus Svensson. Uppläst och vidkändt.

Olaus Svensson medgaf nu att han nyårsnatten låg i samma rum, men ej i samma säng som Ingrid Maria Pettersdotter.

4) Ingrid Helena Olofsdotter lika med sin fader Olof Fil med tillägg att Ingrid Maria Pettersdotter om nyårsnatten gick till Olaus Svensson och lade sig i sängen hos honom, der de qvarlågo tills mogonen: att vittnet flera gånger senare i år hört Olaus Svensson bulta på fönstren för att få tala med Ingrid Maria Pettersdotter: att en gång vid midsommartiden i år Ingrid Maria berättat för vittnet att hon tillbragt natten med Olaus Svensson, hvarjemte hon lördag(?)saftonen den 16, eller dagen innan hon kom bort, för vittnet omtalade, att hon på eftermiddagen träffat Olaus Svensson på Måns Anderssons gård i Möcklö och samtalat med honom, utan att hon likväl nämnde hvarom samtalet handlat: att vittnet aldrig hört Olaus Svensson yttra önskan att blifva Ingrid Maria Petterdotter qvitt, eller henne någon fruktan för honom, utan att tvertom Ingrid Maria en gång i slutet af sistl. Juli månad [yttrat] omtalat att Olaus Svensson öfverenskommit med henne att de skulle gifta sig till hösten; samt att Olaus Svensson en gång omkring 8 dagar efter det Ingrid Maria Pettersdotter försvuniit, till vittnet yttrat att hon förmodligen vore i Rödeby och födde [ett] barn, och att hon väl komme tillbaka när det vore gjort. Uppläst och vidkändt.

5) Anders Andersson: Vittnet kunde ej lemna annan upplysning i saken, än att vittnet sett den nu förevista qvarnstenen, jemte en annan dylik, uti en gammal olåst lada helt nära Olaus Svenssons bostad, uti hvilken [Svenssons] hans fader under sista vintern haft halmfoder förvaradt, [samt] senast omkring 14 dagar innan Ingrid Maria Pettersdotter försvann från Möcklö såg vittnet stenarna i ladan, der de voro uppresta mot väggen. Hvar den andra stenen tagit vägen kände vittnet ej. Uppläst och vidkändt.

6) Elina Olofsdotter: vittnet kunde icke heller lemna någon upplysning om Ingrid Maria Pettersdotters död, men berättade att då  vitn. omkring 8 dagar efter det Ingrid Maria försvann träffade Olaus Svensson, och frågade om Ingrid Maria Pettersdotter afhörts, svarade [Olaus] han att han åtminstone ej sett henne. Då vittnet under samtalet sade sig hafva hört att Ingrid Maria den dagen hon gick bort, onkring kl. 2 eftermiddagen, varit sedd hos Nils Svensson i Thorstäva der hon skulle köpt kakor, yttrade Olaus förvåning deröfver, emedan hon äfven varit inne hos hans föräldrar [ehuru han icke visste] dock sade sig icke veta om hon der fick något mat eller ej, emedan han då låg och sof i ett annat rum. Då vittnet derefter omtalade att Åke Anderssons i Thorstäfva dräng eller son, skulle sett Ingrid Maria Pettersdotter på Lyckeby bro, [] när hon stod i begrepp att vända hem, anmärkte Olaus Svensson att hon kunde hafva låtsat gå den vägen blott för att narra folk, och att det ej vore säkert, att hon hon gått till Rödeby för att skilja sig vid sitt barn, samt att hon kanske tagit in något derför så att hon låg i någon buske ute i marken. Wid samma tillfälle yttrade Olaus Svensson att om han sluppe dem, så skulle han spela med dem” med hwad han menade härmed kunde vittnet ej förstå, ehuru wittnet trodde honom hafwa med yttrandet afsett Ingrid Maria Pettersdotter. Uppläst och vidkändt.

Olaus Svenssons, som vitsordade vittnesmålet sade sig icke veta om Ingrid Maria Pettersdotter  ?? den 17 gick hemifrån varit inne hos hans föräldrar eller ej.

7) Frans Mattsson: Några dagar efter det att Ingrid Maria Pettersdotter [gått] försvunnit från Möcklö, omtalade Olaus Svensson detta för vt med orden ”nu har mamma gått sin väg” samt tillade då vt yttrade att han väl ej vore för ledsen deröfver att han skulle öfvertala sina föräldrar att taga den [äldsta] största pojken till sig, hvarefter antingen vt eller Olaus Svensson anmärkte att det [blott wore en] sedan blott vore en att betala för. Wid ett annat tillfälle då någon frågade Olaus Svensson om han ej wore rädd att Ingrid Maria skulle spöka för honom så sade han att han hade 3 horungar, dem han skulle slita upp på ryggborstet på henne om hon kom igen. På morgonen samma dag Olaus Svensson häktades träffade vt honom, då han yttrade att det skett ett stort [spektakel] spel på Möcklö sedan vt var der sist och tillade att man trodde honom och Petter Magnus Olsson om att hafva gjort det, med att det fordrades bevis till en ting. Widare hade wittnet sig icke bekant. Uppläst och vidkändt.

Wittnen fordrade ersättning Frans Mattsson för 1 1/2 och de öfriga för 1 3/4 mils tingsresa.

Åklagaren anhöll om uppskof för Olof Holgerssons hörande [flera vittnen] och enkallande af flera vittnen hvarpå han hade tillgång. Och förskänd hade Hdrt med bifall härtill att målet skulle åter förekomma den 5 instundande November [] dertill Åkl borde [anskaffa] vara försedd med den bevisning [han] vars anskaffande han begärt sådan.

Uppskof den 5 Nov

se §5

 

Östra häradsrätt AIa:165 (1863-1863) Bild 3850 (AID: v416334.b3850, NAD: SE/LLA/10081)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.