Även Möcklö har faktiskt en kolerakyrkogård, som inte är särskilt känd. Där ligger troligen två personer begravda. RAÄs uppgifter talar om en kvinna.
Uppgiftsblankett detalj från RAÄs fornsök
När jag hittade informationen om att någon dött i kolera blev jag givetvis nyfiken på vem det kunde vara. Sökte i dödboken över 1853, men hittade inga dödsorsaker där, så jag gav upp. Sedan när jag skrev av husförhörslängderna dök svaret plötsligt upp i gamla båtsmannen Nyckels familj.
fattighj afsk Bn Sven Nyckel 3/10 1803 – 23/12 1853
h Botil Jakobs 18/5 1812 Thorh. – 21/8 1853 död i cholera
Sven 16/9 1834 t.p.8 1854
frånf? Anders 25/10 1840
Olaus 20/4 1849 – 21/8 1853 död i cholera
Botilda 2/6 1851
Ramdala AI:15 (1852-1855) s.257 Möcklö No 102
Botil och lillpojken Olaus dog båda samma dag. Jag har svårt att tänka mig att de inte begravdes tillsammans.
Gravplatsen är utmärkt på kartan i fårahagen norr om nuvarande Karlsberg, kallad Klockarmarken. Enligt RAÄs anteckningar ska det finnas en sten som visar platsen och en grustäkt intill. En dam som vuxit upp i Karlsberg har hört sin mor prata om ”Nyckla-Johanna”, så tydligen har Nycklarna varit i närheten av Karlsberg senare i historien också.
Grustäkten syns tydligt på flygbild.
Tänk om de haft GPSer när inventeringen gjordes 1979, så hade vi vetat exakt var platsen är nu! Informanten Olof Andersson finns tyvärr inte kvar att berätta för oss.
Edit 30/4: Min make tror att han har hört att hon grävdes upp och flyttades till kyrkogården någon gång, men minns inte vem han hört detta av. Någon som vet mer?
Sara frågade om jag har lite minnen om kyrkogården och det har jag. Det kom upp frågor om upp rätten och möjligheten att ta grus i Klockarmarken.
Den som skulle ta grus där var Olof Andersson (Ola) och hans söner någon gång runt 1950-talet när sonen Nils köpt den gården som vi kallar Hjalmars. Det öppnades ett grustag där. Jag var med och lastade grus där tillsammans med Olas Åke.
Klockarmarken tillhörde Hjalmars och jag tro att den gamla ägaren respekterade att det varit en gravplats så det blev uppmärksammat att det skulle tagas grus där. Det fanns en sten ungefär en halv meter hög som var upprest där som kan tänkas varit ett sätt att utmärka att det varit en grav.