Mia på Möcklö

Den 12 februari 1864 §5

Enligt häradsrättens beslut den 26 januari härovan i domboken antecknat under §1fortsätts nu rannsakningen angående häktad för mord m.m. Tilltalade Olaus Svensson från Möcklö, vilken för rätten inställdes i närvaro av åklagare länsman Bolling såsom åklagare och avlidna Ingrid Maria Pettersdotters moder Cecilia Larsdotter i Rödeby socken målsägande men målsägande Anna Maria Jonasdotter lät sig icke avhöras. Olaus Svenssons föräldrar funnes icke heller tillstädes varemot hans syster Ingrid Catharina Svensdotter på kallelese av åklagare hade sig infunnit för att i målet höras.

Olaus Svensson fortfor att förneka all kännedom om mordet å Ingrid Maria Pettersdotter men medgav nu att han den 13 maj sistlidet år sparkat Anna Maria Jonasdotter på låret då han träffade henne vid vägen i närheten av Måns Anderssons lada samt uppgav anledningen härtill hava varit att hon utspridit rykte om att Olaus Svensson stulit potater från sin fader. Dock påstod han att Anna Maria Jonasdotter icke vid tillfället fallit omkull och att hon ej heller av sparkningen tagit ringaste skada utan att ifall hon efteråt haft ont i sidan sådant härlet sig därav att då hon strax efter det Olaus Svensson gått ifrån henne stannat vid Måns Andersson grind, denna blåste upp så att hon därav slåt i sidan.

Ingrid Catharina Svensdotter som härefter hördes förklarade sig icke kunna lämna ringaste upplysning om mordet å Ingrid Maria Pettersdotter samt uppgav på frågor att hon morgonen den 17 augusti träffade Ingrid Maria Pettersdotter i hennes bostad därvid hon omtalade att hon längre fram på dagen ämnade sig till Lyckeby. Ingrid Katarina Svensdotter bad henne då gå in till Ingrid Katarinas föräldrar när hon gick där förbi för att mottaga några kommisioner, men innan hon kom gick Ingrid Katarina Svensdotter ut i gärdet till Olaus Svensson för att se efter hästarna medan han gick hem för att spisa middag. När Ingrid Katarina omkring kl 2-3 på eftermiddagen kom hem hörde hon av sin moder att Ingrid Maria Pettersdotter en stund förut varit där och att modern skickat med 12 skilling och 1/2 tjog ägg som hon skulle sälja och för pengarna köpa såpa och socker. Slutligen förklarade Ingrid Katarina Svensdotter att så vitt hon kunde minnas brodern Olaus Svensson varit sig alldeles lik efter Ingrid Maria Pettersdotters försvinnande och icke därefter varit besynnerlig eller orolig till sinnes.

I anledning av vad Olaus Svensson vid sista rannsakningstillfället  uppgivit hade åklagaren för att ånyo höras inkallat förut avhörda vittnena torparhustru Christina Svensdotter och hennes son Lars Svensson i Möcklö, ävensom torparedottern Ingrid Maria Olofsdotter, vilken den 3 december sistlidet år varit hörd angående åtalade mordet. Dessa funnes nu alla tillstädes och sedan de tvenne förstnämnda blivit om vikten av deras förutgågna ed erinrades, hördes de var för sig och vitsordade sina förut avgivna berättelser med förklarande i anledning av nu framställda frågor.

1) Christina Svensdotter: att vittnet aldrig för Olaus Svensson omtalat något yttrande av vittnets son om att dennes skulle slå ihjäl Ingrid Maria Pettersson därför hellre vittnet aldrig hört sin son hava sådana utlåtelser varemot det vore ganska möjligt att vittnet samtalades och Olaus Svensson yttrade att Ingrid Maria Pettersdotter möjligen gått hem till sin moder i Rödeby vilket innan liket hittades var allmänna tron i orten. Uppläst och vidkänt.

Tilläggande vittnet slutligen att Olaus Svensson vid ett besök hos vittnet under den tid Ingrid Maria Pettersdotter var bort yttrat till vittnet då talet föll på henne att vittnet undrade var hon fanns att de som legat tillsammans med honom i ladan kunde vittna att han ej varit borta den natten hon försvann.

Detta yttrande vitsordade Olaus Svensson men förklarade att han fällt det I anledning att vittnets uttalade förmodan att några kunde hafva slagit ihjäl Ingrid Maria Pettersdotter.

2) Lars Svensson: Att han aldrig yttrat någon hotelse mot Ingrid Maria Pettersdotter och aldrig sagt att han skulle ta livet av henne för att hon födde barn samt att han icke hade något att tillägga till sin tidigare vittnesberättelse.

3) Ingrid Maria Olofsdotter: att Olaus Svensson vid ett tillfälle då Ingrid Maria Olofsdotter yttrade en förmodan att Ingrid Maria Pettersdotter kunde komma tillbaka sade att sådant ej vore sannolikt och att han hört sägas att man ämnade skicka ut folk att leta efter henne i Säby mark men att de ej skulle få honom att vara med derom och att han ej trodde att de skulle finna henne där; varjämte han vid ett annat tillfälle yttrade en förmodan att hon skulle hava seglat bort med något fartyg, helst hon narrat till sig pengar på flera ställen. Slutligen förklarade Ingrid Maria Olofsdotter bestämt på därom framställd fråga att Olaus Svensson varken kort före eller efter det Ingrid Maria Pettersdotter kom bort brukade gå till henne om kvällarna, ehuru det en eller annan gång kunde hava hänt att han mötte henne i skymningen och talade några ord med henne. Uppläst och vidkänt.

Åklagaren anhöll härefter om vittnesförhör med lumpsamlaren Gustaf Nilsson i Mölletorp som utan jäv avlade ed, varefter han för mened varnad berättade att då vittnet vid ett tillfälle kort före jul 1862 träffat Olaus Svensson i Möcklö dit vittnet gått för att köpa lump, Olaus Svensson frågade om vittnet varit inne hos båtsman Fils och om Ingrid Maria Pettersdotter som bodde där köpt kaffe av vittnet. Då vittnet härpå genmälde att Ingrid Maria Pettersdotter ej hde något att köpa för och frågade om Olaus Svensson ej ville skänka henne kaffe för en tolvskilling svarade han med en ed att han ej brydde sig om det men att han skulle passa på henne vid något tillfälle och ge henne så att göken ej sket på henne och då vittnet härpå genmälde att i sådant fall kunde finnas hus hos honom svarade han att det gav han fan samt att det för övrigt inte angick vittnet. Uppläst och vidkänt.

Åklgaren förklarade sig icke hava tillgång på vidare bevisning men hemställde om icke Olaus Svensson borde infällas i mörk cell ? att sålunda förmås bekänna mordet vilket han efter all sannolikhet begått. Hertill fann häradsrätten ej skäl att kunna bifalla men förständigade att på det herr provincialläkaren doktor Hellman måtte komma i tillfälle att afgiva fullständigt yttrande i målet rannsakningshandlingarna skulle genom domhavandets försorg till honom översändas och skulle målet åter förekomma sedan sådant yttrande kommit.

31 mars 1864 §27

Sedan domhavanden i enlighet med häradsrättens beslut den 12 sistlidne februari härfram i Domboken under §? Till provinsialläkaren Hr Doktor Hellman öfverlämnat rannsakningshandlingarna rörande häktade för mord m.m. tilltalade bondsonen Olaus Svensson från Möcklö hade bemälda Hr provincialläkaren under den 7 sisl. Mars till domhavanden inkommet ett så lydande utlåtande.

Efter delfående att ___ Litt C

—

§27 Litt C

Efter delfåendet av här bifogade rannsakningshandlingar har jag desamma noggrant genomläst och därvid ej funnit det ringaste som kan upplysa varken med vad tillhögge Ingrid Maria Pettersdotter blivit mördad eller om flera personer vid mordet varit behjälplige vadan jag med åberopande av förut givit yttrande af den 4 september 1863 nu få avgiva slutlig

Attest

Att pigan Ingrid Maria Pettersdotter så vidt synas kan blivit träffad i huvudet av ett eller troligen flera slag å vänstra ögat och i ansiktet så att ögats omkringliggande ben ävensom näsbenet och käkbenet i samma sida blivit krossade av vilka slag hon ljutit döden samt att hennes kropp därefter blivit kastad i sjön med en säck dragen över huvud, armar och händer, ombunden med en kvarnsten, det varder härmed på förut avlagd tjänsteed och så sant mig gud hjelpe till liv och själ attesterat af Carlskrona den 5 mars 1864

A.F. Hellman

—

I anledning härav har denna dag blivit bestämt för rannsakningens fortsättande samt åklagare Kronolänsman Bolling erhålligt förständigande att därom underrätta vederbörande målsäganden och då målet nu företogs nisstar sig åklagaren personligen varjämte häktade Olaus Svensson från cellen upphämtades.

Såsom målsägande har tillstädeskommit aflidna Ingrid Maria Pettersdotters moder Cecilia Larsdotter från Rödeby.

Sedan provinsialläkaren doktor Hellman ovanintagne utlåtande blivit uppläst anhöll åklagaren om vittnesförhör med pigan Gertrud Nilsdotter och drängen Sven Olsson i Möcklö vilka funnes tillstädes.

Mot Sven Olsson anförde Olaus Svensson såsom jäv att Sven Olsson skulle vara oäkta son till Ingrid Maria Pettersdotters morbroder Ola Larsson, men då åklagaren ej ville medgiva detta ogillades jävsamärkningen såsom obetydlig varefter Sven Olsson jämte Gertrud Nilsdotter mot vilken jäv ej förekom fick avlägga ed. Sedan vittnena blivit för mened varnade hördes de särskilda och vittnade sålunda:

1) Sven Olsson: vittnet kunde ej lämna annan uppgift i målet än att vid ett tillfälle omkring ett år innan Ingrid Maria Pettesdotter kommit bort vittnet tillika med tilltalade Olaus Svensson och en båtsman vid namn Hejdeman sent en afton gått hem till Ingrid Maria Pettersdotter hos vilken hennes moder då befann sig och att sedan Hejdeman underrättat Ingrid Maria Pettersdotter att Olaus Svensson voro utanför stugan hon gått ut i förstugan varest vittnet hörde att de grälade häftigt och att Olaus Svensson beskyllde Ingrid Maria Pettersdotter att hålla sig till andra karlar samt påstod att icke han var fader till alla hennes barn. Under ordväxlingen härom ropade Ingrid Maria Pettersdotter och Olaus Svensson sparkade henne.

Om morgonen samma dag Ingrid Maria Pettersdotters lik påträffades men innan detta ännu var känt samtalade vittnet med Olaus Svensson och undrade därvid var Ingrid Maria Pettersdotter kunde hava tagit vägen. Olaus Svensson yttrade då att han hört det man misstänkte honom och Petter Magnus Olsson att hava tagit henne av daga men tillade att det fordrades vittnen och bevis om dylikt var om sådana funnes så ”stod han där”. Uppläst och vidkänt.

2) Gertrud Nilsdotter: Vittnet sade sig icke kunna lämna någon upplysning i saken och sedan åklagaren upplyst att Ingrid Maria Pettersdotters syster hos åklagaren uppgivit att vittnet skulle berättat att vittnet en dag kort efter det Ingrid Maria Pettersdotter kom bort mött Olaus Svensson ute i Säby Mark varvid han skulle varit mycket orolig till sinnes och på vittnets fråga vad som bekymrade honom svarat att han icke hade någon ro sedan Ingrid Maria Pettersdotter kommit bort och att det icke vore värt att man sökte henne i Säby mark emedan hon låge på sjöbotten. Förklarade vittnet att vittnet aldrig hört Olaus Svensson yttra sådana ord och att vittnet ej heller berättat något dylikt samtal för någon annan. Uppläst och vidkänt.

Härefter överlämnade åklagaren målet till prövning i nu befintligt skick därest ej häradsrätten skulle finna skäl att innan utslag afsades söka brinda Olaus Svensson till bekännande genom förordande om hans insättande i mörk cell.

Utslag.

Då laga bevisning icke förekommit därom att Olaus Svensson burit våldsam hand mot sina föräldrar varde han från åtalet i denna del frikänd. Och ehuru anledning icke saknas till antagandet därav att han förövat eller åtminstone varit delaktig uti de å Ingrid Maria Pettersdotter i augusti sistlidet år förövade mord finner häradsrätten den härom förebragda bevisningen icke vara så fullständig att Olaus Svensson kan på grund därav mot sitt nekande till mordet förklaras säker; i följd varav häradsrätten måste honom från åtalet jämväl i denna del på det sätt frikänna att han ej åt saken fällas.

Däremot och som Olaus Svensson genom eget uttalande och vittnens intyg av förövaren att onsdagen den 13 maj sistlidet år på vägen utanför Måns Anderssons bostad i Möcklö hava överfallit och sparkat hustrun Anna Maria Jonasdotter så att hon som befann sig i långt framskridet havandetillstånd av  misshandlingen några dagar varit sjuk och oförmögen att sitt hus förestå prövar häradsrätten likmätigt §13 Kungliga förordningen den 29 januari 1861 rättvist döma Olaus Svensson att för detta våld vartill Anna Maria Jonasdotter icke genom sitt uppförande bevisligen givit anledning hållas till straffarbete i 2 månader.

Vid denna utgång av målet kan kostnaden för medikolegala besiktningar och obduktionen av Ingrid Maria Pettersdotters döda kropp icke drabba Olaus Svensson utan måste av allmänna medel utgå med det belopp som i vederbörlig ordning kan vara bestämt, likasom de angående åttalade mordet hörda vittnen som ersättning begärt äga av allmänna medel för inställelse åtnjuta ersättning, beräknas till sljuts efter en häst fram och åter samt 50 öre i traktamente för varje i vittnesärendet tillsatt dag nämligen Karin Månsdotter i Vinberga samt Sven Mårtensson, Olof Fil, Ingrid Helena Olofsdotter, Anders Andersson, Elina Olofsdotter, Sven Olsson och Gertrud Nilsdotter alla i Möcklö för 1 3/4 mil, Frans Mattsson i Binga, Nils Peter Nilsson i Ramdala, Åke Andersson och hans son August Åkesson i Torstäva, Jon Håkansson i Gängletorp, Petter Magnus Olsson på Senoren samt Christina Svensdotter, Lars Svensson, Ingrid Maria Olofsdotter i Möcklö för 1 1/2 mil och Gustav Nilsson i Mölletorp för 1 mil, hvarmed Olaus Svensson förpliktigar att med enehanda ersättning gottgöra de angående våldet mot Anna Maria Jonasdotter hörda vittnen nämligen Sven Larsson och hans hustru Ingrid Sofia Johansdotter, Carl Olof Pettersson och Elin Pettersdotter alla i Möcklö, vilka samtliga hava 1 1/2 mil till rannsakningsstället.

Likmätigt 5 kap 5§ R B var där detta utslag underställda kunglig majts av rikets hovrätts även Skånes och Blekinge prövning där Olaus Svensson skall i Länshäktet avbida

År och dagar som ofvan

På Häradsrättens vägnar