5 november 1863

den 5 November 1863

§5

I enlighet med Hrtns beslut den 7 sistl. Oktober härofvan i Domboken antecknadt den § 2 fortsattes nu rannsakningen angående häktade för mord tilltalade Olaus Svensson från Möcklö, hvilken från cellen upphämtades och för Hr inställdes i närvaro af Åkl KronoLn Bolling.

För att i målet höras [i saken] hade Åkl till idag inkallat Olaus Svenssons föräldrar bonden Sven Jonssons och hans hustru Sissa Olausdr  hka? nu voro tillstädes och förklarade sig icke [hava någon anledning att misstänka sonen för] kunna lemna den ringaste upplysning angående mordet å Ingrid Maria Pettersdotter hvarför de icke hade någon anledning att misstänka sonen, helst de icke hört honom yttra någon afsigt att göra [henne] Ingrid Maria Pettersdotter skada eller någon önskan att blifva henne qvitt och de icke heller förmärkt att Olaus Svensson under tiden från Ingrid Maria Pettersdrs försvinnande och till dess hennes lik anträffades eller sedan visat någon sinnesoro eller på något sätt varit sig olik. Icke heller hade de iakttagit att Olaus Svenssons kläder eller andra tillhörigheter varit blodiga eller våta, tilläggande Sissa Olofsdotter att hon måndagen den 17 augusti vid middagstiden då Olaus Svensson låg hemma i kammaren och sof träffat Ingrid Maria Pettersdotter utanför [sin stuga] stugan och [med] skickat med henne 1/2 tjog ägg till att sälja i Lyckeby dit Ingrid Maria Pettersdotter sade sig vara på väg för att köpa garn hos en färgare.

Olaus Svensson fortfor att och bedyrade att han ej hade någon kännedom om Maria Psdr död.

Åkl. anhöll om vs förhör med Kyrkovaktaren [Sven] Nils Petter Nilsson i Ramdala, skräddaren Olaus Holgersson och bonden Åke Andersson i Thorstäfva samt drängen Sven Hejdeman i Hejetorp.

Nils Peter Nilsson och Åke Andersson funnes härvid tillstädes och sedan det blifvit upplyst att Olaus Holgersson [voro insatt på länshäktet för undergående] här uti länshäktet undergängo å dömdt fängelsestraff, blef han för Rn inställd men Hejdeman (vhars förnamn upplystes rätteligen vara Johan) uteblef och hade efter hvad Åkl tillkännagaf ej kunnat med kallelse anträffas.

Då jäf ej förekom mot de närvarande vn blef ?eden dem aftagen, hvarefter de för mened varnade hördes särskilt och vittnade sålunda.

1) Nils Petter Nilsson vt var tillstädes när Olaus Svensson de 30 augusti efter slutad gudstjenst häktades i Ramdala kyrka af tf Krono Länsman Blomqvist dervid Olaus Svensson flera gånger skiftade färg och syntes mycket orolig. På Blomkvists fråga hvem repet tillhörde hvarmed liket var omsurrat  svarade Olaus Svensson genast: ”det är Sven Larsson”. När kyrkoherden Amnilon i Ramdala därefter talade med Olaus Svensson inne i sakristian och enträget uppmanade honom att bekänna sitt brott, blef Olaus Svensson ömsom röd och hvit i ansigtet och tycktes flera gånger mycket upprörd, så att det af hans uppförande föreföll vitnnet sannolikt att han varit gerningsmannen ehuru han anständigt nekade detta; tilläggande vittnet på fråga att Olaus Svensson då han uppgav att Sven Larsson voro ägare till repet ej ännu sett liket som dagen förut förts till kyrkan och att då kyrkohe länsman Blomkvist under predikan inkom i kyrkan och ställde sig nära den stol där Olaus Svensson satt denna även då skiftade färg och tycktes orolig likt vittnet även iakttog vid ett tillfälle då khrd Ammilon i predikan gjorde en antydning på det mord som blivit begånget på Ingrid Maria Pettersdotter. Uppläst och vidkänt.

Vittnet fordrade ersättning för 1 1/2 mils tingsresa.

Olaus Svensson förklarade i anledning av detta vittnesmål att han förut hört omtalas att liket varit omsurrat med ett rep som tillhörde Sven Larsson och att han därför på Blomqvists fråga yttrat icke bestämt att repet tillhörde Sven Larsson utan blott att han hört det denna skulle hava igenkänt det. Varjämte han anmärkte att det ej voro underligt om han blifvit förlägen under kyrkoherden Ammilons tilltal i sakristian då han fann en mängd människors blickar fästade på sig. Av vem han fått höra att repet blivit igenkänt av Sven Larsson kunde Olaus Svensson ej upplysa.

2) Olaus Holgersson: Måndagen den 17 aug samma dag som Ingrid Maria Pettersdotter bortkommit mötte vittnet henne i skymningen sedan vittnet redan slutat sitt arbete efter vad vittnet trodde omkring kl 8 på aftonen, utanför Petter Åkessons gård i Torstäva. Hon hade då en äska i handen och sade att hon kom från Lyckeby ämnade sig hem till Möcklö dit hon även fortsatte vägen när vittnet skiljdes från henne, samt yttrade på vittnets fråga om hon ej vore rädd att gå ute så sent att det väl ej vore farligt. Tilläggande vittnet att mellan Torstäva och Möcklö vore cirka en half timmas väg. Uppläst och vidkänt.

Olaus Svenssons fader Sven Jonsson upplyste vad även nämnden vitsordade att mellan Petter Åkessons gård i Torstäva och Möcklö vore minst 1 1/2 fjärdingsväg.

3) Åke Andersson: Måndagen den 17 augusti något före eller något efter kl 6 på eftermiddagen såg vittnet Ingrid Maria Pettersdotter i Lyckeby iakttog att hon hade en blå äska i handen. Vittnet talade ej själv med henne men hörde av sin 11åriga son som vittnet hade med sig att hon bett honom att få åka med till Torstäva emedan hon tyckte det var sent att gå. Vittnet väntade likväl ej på henne utan for hem strax därpå. Ett par dagar efter det Olaus Svensson blivit häktad träffade vittnet i smeden Lindmans smedja i Torstäva torparen Anders Pettersson i Möcklö som förut vittnat i målet och hörde honom yttra att om han hittat liket före Bram skulle han låtit Olaus Svensson veta om det i vilket fall det nog skulle blivit så väl ankrat att det inte flutit upp varjämte han tillade att Olaus Svensson och han alltid varit särdeles goda vänner och haft mycket roligt ihop och att det vore en stor skada att en sådan karl skulle komma i olycka för en dylik kona. Samt att om de haft hans båt så hade de kunna sänka henne på djupare vatten. Vid samma tillfälle berättade Anders Pettersson att han vid ett bröllop i Möcklö någon kort tid innan Ingrid Maria Pettersdotter kom bort verseblivit henne utanför bröllopsgården och därefter när han gick ut för att hämta vatten sett Olaus Svensson ligga tillsammans med henne under en buske och bedriva otukt med henne. Uppläst och vidkänt.

Vittnet fordrade ersättning 1 1/2 mils tingsresa.

Olaus Svensson förklarade i anledning av vittnets vittnesmål att han väl sett Ingrid Maria Pettersdotter vid ett bröllop i grannskapet av hennes bostad men att han alldeles icke då förövat otukt med henne.

Sedan åklagaren härefter förklarat sig vilja tilltala Olaus Svensson jämväl för det han vid flera tillfällen skulle burit våldsam hand å sin fader Sven Jonsson förekallades denna och påstod att denna angivelse vore helt och hållet ogrundad och att Olaus Svensson aldrig brustit i den aktning han vore sin fader skyldig.

Häri instämde även Olaus Svensson varför åklagaren anhöll om uppskov för Johan Hejdemans hörande och fler vittnens inkallande såväl om mordet som våldet mot fadern.

Med bifall härtill utställde häradsrätten målet till den 3 instundande december då Sven Jonsson hade åter tillstädes komma och dertill åklagaren hava inkallat Hejdeman och de övriga vittnen varpå han skulle hava tillgång.

Se §7

 

Östra häradsrätt AIa:165 (1863-1863) Bild 3920 (AID: v416334a.b3920, NAD: SE/LLA/10081)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.