31 mars 1864 – Domen

31 mars 1864 §27

Sedan domhavanden i enlighet med häradsrättens beslut den 12 sistlidne februari härfram i Domboken under §? Till provinsialläkaren Hr Doktor Hellman öfverlämnat rannsakningshandlingarna rörande häktade för mord m.m. tilltalade bondsonen Olaus Svensson från Möcklö hade bemälda Hr provincialläkaren under den 7 sisl. Mars till domhavanden inkommet ett så lydande utlåtande.

Efter delfående att ___ Litt C

§27 Litt C

Efter delfåendet av här bifogade rannsakningshandlingar har jag desamma noggrant genomläst och därvid ej funnit det ringaste som kan upplysa varken med vad tillhögge Ingrid Maria Pettersdotter blivit mördad eller om flera personer vid mordet varit behjälplige vadan jag med åberopande av förut givit yttrande af den 4 september 1863 nu få avgiva slutlig

Attest

Att pigan Ingrid Maria Pettersdotter så vidt synas kan blivit träffad i huvudet av ett eller troligen flera slag å vänstra ögat och i ansiktet så att ögats omkringliggande ben ävensom näsbenet och käkbenet i samma sida blivit krossade av vilka slag hon ljutit döden samt att hennes kropp därefter blivit kastad i sjön med en säck dragen över huvud, armar och händer, ombunden med en kvarnsten, det varder härmed på förut avlagd tjänsteed och så sant mig gud hjelpe till liv och själ attesterat af Carlskrona den 5 mars 1864

A.F. Hellman

I anledning härav har denna dag blivit bestämt för rannsakningens fortsättande samt åklagare Kronolänsman Bolling erhålligt förständigande att därom underrätta vederbörande målsäganden och då målet nu företogs nisstar sig åklagaren personligen varjämte häktade Olaus Svensson från cellen upphämtades.

Såsom målsägande har tillstädeskommit aflidna Ingrid Maria Pettersdotters moder Cecilia Larsdotter från Rödeby.

Sedan provinsialläkaren doktor Hellman ovanintagne utlåtande blivit uppläst anhöll åklagaren om vittnesförhör med pigan Gertrud Nilsdotter och drängen Sven Olsson i Möcklö vilka funnes tillstädes.

Mot Sven Olsson anförde Olaus Svensson såsom jäv att Sven Olsson skulle vara oäkta son till Ingrid Maria Pettersdotters morbroder Ola Larsson, men då åklagaren ej ville medgiva detta ogillades jävsamärkningen såsom obetydlig varefter Sven Olsson jämte Gertrud Nilsdotter mot vilken jäv ej förekom fick avlägga ed. Sedan vittnena blivit för mened varnade hördes de särskilda och vittnade sålunda:

1) Sven Olsson: vittnet kunde ej lämna annan uppgift i målet än att vid ett tillfälle omkring ett år innan Ingrid Maria Pettesdotter kommit bort vittnet tillika med tilltalade Olaus Svensson och en båtsman vid namn Hejdeman sent en afton gått hem till Ingrid Maria Pettersdotter hos vilken hennes moder då befann sig och att sedan Hejdeman underrättat Ingrid Maria Pettersdotter att Olaus Svensson voro utanför stugan hon gått ut i förstugan varest vittnet hörde att de grälade häftigt och att Olaus Svensson beskyllde Ingrid Maria Pettersdotter att hålla sig till andra karlar samt påstod att icke han var fader till alla hennes barn. Under ordväxlingen härom ropade Ingrid Maria Pettersdotter och Olaus Svensson sparkade henne.

Om morgonen samma dag Ingrid Maria Pettersdotters lik påträffades men innan detta ännu var känt samtalade vittnet med Olaus Svensson och undrade därvid var Ingrid Maria Pettersdotter kunde hava tagit vägen. Olaus Svensson yttrade då att han hört det man misstänkte honom och Petter Magnus Olsson att hava tagit henne av daga men tillade att det fordrades vittnen och bevis om dylikt var om sådana funnes så ”stod han där”. Uppläst och vidkänt.

2) Gertrud Nilsdotter: Vittnet sade sig icke kunna lämna någon upplysning i saken och sedan åklagaren upplyst att Ingrid Maria Pettersdotters syster hos åklagaren uppgivit att vittnet skulle berättat att vittnet en dag kort efter det Ingrid Maria Pettersdotter kom bort mött Olaus Svensson ute i Säby Mark varvid han skulle varit mycket orolig till sinnes och på vittnets fråga vad som bekymrade honom svarat att han icke hade någon ro sedan Ingrid Maria Pettersdotter kommit bort och att det icke vore värt att man sökte henne i Säby mark emedan hon låge på sjöbotten. Förklarade vittnet att vittnet aldrig hört Olaus Svensson yttra sådana ord och att vittnet ej heller berättat något dylikt samtal för någon annan. Uppläst och vidkänt.

Härefter överlämnade åklagaren målet till prövning i nu befintligt skick därest ej häradsrätten skulle finna skäl att innan utslag afsades söka brinda Olaus Svensson till bekännande genom förordande om hans insättande i mörk cell.

Utslag.

Då laga bevisning icke förekommit därom att Olaus Svensson burit våldsam hand mot sina föräldrar varde han från åtalet i denna del frikänd. Och ehuru anledning icke saknas till antagandet därav att han förövat eller åtminstone varit delaktig uti de å Ingrid Maria Pettersdotter i augusti sistlidet år förövade mord finner häradsrätten den härom förebragda bevisningen icke vara så fullständig att Olaus Svensson kan på grund därav mot sitt nekande till mordet förklaras säker; i följd varav häradsrätten måste honom från åtalet jämväl i denna del på det sätt frikänna att han ej åt saken fällas.

Däremot och som Olaus Svensson genom eget uttalande och vittnens intyg av förövaren att onsdagen den 13 maj sistlidet år på vägen utanför Måns Anderssons bostad i Möcklö hava överfallit och sparkat hustrun Anna Maria Jonasdotter så att hon som befann sig i långt framskridet havandetillstånd av  misshandlingen några dagar varit sjuk och oförmögen att sitt hus förestå prövar häradsrätten likmätigt §13 Kungliga förordningen den 29 januari 1861 rättvist döma Olaus Svensson att för detta våld vartill Anna Maria Jonasdotter icke genom sitt uppförande bevisligen givit anledning hållas till straffarbete i 2 månader.

Vid denna utgång av målet kan kostnaden för medikolegala besiktningar och obduktionen av Ingrid Maria Pettersdotters döda kropp icke drabba Olaus Svensson utan måste av allmänna medel utgå med det belopp som i vederbörlig ordning kan vara bestämt, likasom de angående åttalade mordet hörda vittnen som ersättning begärt äga av allmänna medel för inställelse åtnjuta ersättning, beräknas till sljuts efter en häst fram och åter samt 50 öre i traktamente för varje i vittnesärendet tillsatt dag nämligen Karin Månsdotter i Vinberga samt Sven Mårtensson, Olof Fil, Ingrid Helena Olofsdotter, Anders Andersson, Elina Olofsdotter, Sven Olsson och Gertrud Nilsdotter alla i Möcklö för 1 3/4 mil, Frans Mattsson i Binga, Nils Peter Nilsson i Ramdala, Åke Andersson och hans son August Åkesson i Torstäva, Jon Håkansson i Gängletorp, Petter Magnus Olsson på Senoren samt Christina Svensdotter, Lars Svensson, Ingrid Maria Olofsdotter i Möcklö för 1 1/2 mil och Gustav Nilsson i Mölletorp för 1 mil, hvarmed Olaus Svensson förpliktigar att med enehanda ersättning gottgöra de angående våldet mot Anna Maria Jonasdotter hörda vittnen nämligen Sven Larsson och hans hustru Ingrid Sofia Johansdotter, Carl Olof Pettersson och Elin Pettersdotter alla i Möcklö, vilka samtliga hava 1 1/2 mil till rannsakningsstället.

Likmätigt 5 kap 5§ R B var där detta utslag underställda kunglig majts av rikets hovrätts även Skånes och Blekinge prövning där Olaus Svensson skall i Länshäktet avbida

År och dagar som ofvan

På Häradsrättens vägnar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.