11 september 1863

11 sep

Protokoll hållet vid Urtima ting med Östra härad och cellfängelset i Carlskrona den 11 september 1863.

Ordförande undertecknad, domare i rätten

Nämnd: Arnold Svensson i Mölletorp, Anders Håkansson i Berntorp, Anders Holmberg i Sötevallsryd, Carl Oskar Svensson i Öljersjö, Sven Pettersson i Sandbäcksmåla, Anders Nilsson i Vinberga, Lars Andersson i Stubbetorp, Anders Svensson i Långelycke

§1

Sedan Konungens befallningshavare uti skrivelse till domhavanden tillkänna givit att för mord å pigan Ingrid Maria Pettersdotter i Möcklö misstänkta bondsonen Olaus Svensson därstädes blivit av tf kronolänsman F A Blomqvist fastad häktades och i anledning härav anmodat domhavanden att angående Olaus Svensson som i länshäktet förvarades företaga rannsakning hade denna dag härför blivit bestämd samt allmänna åklagaren i orten erhållit förständigande att hit inkalla de personer som i saken kunde lämna upplysning.

Efter det tilltalade Olaus Svensson blivit från cellen upphämtad och för rätten inställd företogs den begärda rannsakningen i närvaro av kronolänsman H Bolling såsom allmänna åklagaren ingivande han härvid följande obduktionsprotokoll:

” År 1863 den 2 september  att ___ Litt A

Dessutom företedde åklagaren tvenne så lydande prestbevis:

” Bondsonen Olaus Svensson ____ Litt B

” Numera aflidna inhyses ____ Litt C

Olaus Svensson som härefter hördes uppgav i avseende på sina levnadsomständigheter att hans föräldrar voro Sven Jonsson och Sissa Olofsdotter vilka ägde och bebodde 1/6 mtl No 104 Möcklö, att han jämte sina yngre syskon, brodern Johan och ogifta systern Ingrid Catharina vistas hemma hos föräldrarna där han till handagått vid gårdsbruket samt att han aldrig tillfarne varit tilltalad vid domstol mer än tvenne tre gånger för lägersmål med numera avlidna Ingrid Maria Pettersdotter till hvars trenne barn av vilka dock ett numera avlidit, han blivit dömd att utgiva fosterlön.

Olaus Svensson berättade vidare att han för omkring 10 eller 12 år sedan blivit bekant med Ingrid Maria Pettersdotter som då tjänade i granngården hos sin morbroder bonden Sven Larsson i Möcklö, varefter hon efter någon tid framfödde ett oäkta barn som hon med Olaus Svensson sammanavlat. Även sedan Ingrid Maria därefter flyttat till avskedade båtsmannen Fil som bodde 6 a 7 bösshåll från Olaus Svenssons hem fortsatte han det olovliga umgänget med henne vilket hade till följd att hon födde ytterligare tvenne barn av vilket det yngsta som ännu levde voro 3 år gammalt. Efter dettas födelse hade Olaus Svensson ej haft samlag med Ingrid Maria Pettersdotter och ej ens besökt henne eller samtalat med henne vidare än att han hälsat på henne då han händelsevis mött henne ute.

Angående Ingrid Maria Pettersdotters död förnekade Olaus Svensson all kännedom med förklarande att han icke sett henne sedan söndagen den 16 augusti eller dagen för än hon försvann då han vid middagstiden träffade henne inne hos bonden Måns Andersson i Möcklö därvid han likväl ej växlade ett enda ord med henne. Sedan Olaus Svensson före Ingrid Maria Pettersdotter avlägsnat sig härifrån gick han hem till sina föräldrar och uppehöll sig där till fram på eftermiddagen då han i sällskap med några drängar, nämligen hans broder Johan Svensson, Måns Anderssons dräng Petter Magnus Olsson och drängen Johan hos Lars Månsson i Åby gick till en ölkrog i Gängletorp. När de fram på aftonen begåvo sig härifrån sammanträffade de på vägen med torparesönerna Andreas Månsson och Petter Johan Månsson samt drängen Anders Nilsson alla i Möcklö. I sällskap med vilka de återvände till ölkrogen och uppehöllo sig där en halvtimma varefter de i skymningen alla återvände till Möcklö där de åtskildes utanför Måns Anderssons gård. På hemvägen därifrån träffade Olaus Svensson torparesonen Lars Svensson och följde denna till torparen Ola Larsson varefter han gick ensam hem till sina föräldrar. Sedan Olaus Svensson ätit kvällsvard kom ovannämnda Petter Magnus Olsson tillsammans med vilken han plägade tillbringa nätterna i en Måns Andersson tillhörig hö-lada och hämtade honom varpå de tillsammans begåvo sig till ladan och lade sig. Dagen därefter eller måndagen den 17 augusti var Olaus Svensson hela dagen sysselsatt med att ärga i fadern gärde tills han på kvällen bagav sig till Måns Anderssons gård för att såsom vanligt gå och lägga sig i höladan tillsammans, men som denna då ännu icke spisat kvällsvard gick Olaus Svensson ner till bonden Sven Anderssons i Östra Möcklö, vid sjöstranden 1/4 mil öster om Måns Anderssons belägna gård för att hämta några hönsägg som han hittat i gärdet och gömt i en krubba i Sven Anderssons stall. Då Olaus Svensson ej kunde finna äggen återvände han utan att hava träffat eller mött någon till Måns Anderssons lada där Olaus Svenssons genast lade sig bredvid Petter Magnus Olsson som sedan gått till vila och under samma täcke som denna. Ungefär en halvtimme hade då förflutit sedan Olaus Svensson gått från Måns Anderssons gård till Sven Anderssons gård och klockan var knappt mer än 1/2 9 på aftonen. Petter Magnus Olsson hade då redan somnat samt vaknade ej när Olaus Svensson kom. Olaus Svensson låg i ladan till morgonen då Måns Andersson kom och väckte Petter Magnus Olsson därvid även Olaus Svensson steg upp och gick hem till sitt arbete, samt fick under dagens lopp eller påföljande dag höra, utan att han kunde minnas av vem att Ingrid Maria Pettersdotter saknades. Även efteråt hörde Olaus Svensson ofta talas härom och sedan liket påträffats fick han samma dag veta detta av Måns Andersson.

På frågor upplyste Olaus Svensson vidare att hans faders gård är belägen vid sjöstranden samt ligger främst när man kommer från Gängletorp, att Måns Anderssons gård är belägen likaledes vid sjöstranden ett par bösshåll från Olaus Svenssons hem samt att Ingrid Maria Pettersdotter bott ett stycke bortom Måns Anderssons, tilläggande att hans fader visserligen ägde en båt men att denna legat ett långt stycke från hemmet vid utmarken varemot närmsta grannen Sven Larsson vars gård vore belägen mellan Olaus Svenssons bostad och Måns Anderssons hade en båt som hela sommaren legat olåst och försedd med åror vid stranden utanför boningshusen.

Slutligen förklarade Olaus Svensson att han aldrig hyst agg till Ingrid Maria Pettersdotter och att hon destomindre någonsin sökt lägga hinder i vägen för Olaus Svenssons giftermål med någon annan som därom aldrig varit fråga.

Sedan åklagaren tillkännagivit att han ej nu vore försedd med säcken vari Ingrid Maria Pettersdotters lik varit insvept då det hittades men att dennas morbroder bonden Sven Larsson hit medtagit stenen som varit använd till repet satt jämte liket och repet varmed stenen varit fastgjord företrädd Sven Larsson och förevisade berörda sten och rep vilka Olaus Svensson sade sig aldrig förut hava sett. Repet därvid en mindre tjuderpåle ännu var fästad befanns vara omkring 6 famnar långt och av en fingers tjocklek. Stenen hade formen av en slipsten och var vid pass 3 3 qvarter i genomskärning, mycket ojämn samt försedd med ett större hål i mitten och ett mindre i ena kanten.

Sven Larsson som härefter hördes utan ed upgav att han som varit Ingrid Maria Pettersdotters köttsliga morbroder tagit henne i sin tjänst för 11 eller 12 år sedan då inom kort ett förtroligt förhållande uppkommit mellan henne och Olaus Svensson vilken hon blev redd med ett barn, som nu vore 9 eller 10 år gammalt. Därefter flyttade Ingrid Maria Pettersdotter från Sven Larsson till Ola Fil hos vilken hon alltsedan bott och där Olaus Svensson fortfarande brukat besöka henne. Om giftermål mellan Olaus Svensson och Ingrid Maria Pettersdotter varit ifråga sade sig Sven Larsson ej veta. Varemot han hört sägas att Olaus Svensson skulle vara fader till ett barn som en Sven Larssons brorsdotter torpardotter Ingrid Maria Olofsdotter i Möcklö nyligen framfött dock visste Sven Larsson ej heller om Olaus Svensson haft för avsikt att gifta sig med denna. Sven Larsson plägade ofta träffa Ingrid Maria Pettersdotter vilken han många gånger förgäves förmanade att hon skulle avbryta bekantskapen med Olaus Svensson och senast såg Sven Larsson henne om morgonen den 17 augusti då han var hemma hos henne därvid hon var munter och glad men ej omtalade att hon skulle gå bort. Lördagen den 29 augusti fick Sven Larsson höra att hennes lik blivit påträffat och uppdraget på land vid Trummenäs varför Sven Larsson och hans dräng rodde dit med den förras båt och hämtade liket samt förde det till Ramdala kyrka med Måns Anderssons häst. Likets ansikte var då oigenkännligt men kläderna igenkände Sven Larsson med säkerhet såsom Ingrid Maria Pettersdotters. Övre delen av kroppen av kroppen var inknuten i en säck och den förevista stenen med repet fastgjord vid liket. Repet igenkände Sven Larsson såsom det varmed hans häst måndagsaftonen den 17 augusti varit tjudrad på en äng helt nära Olaus Svenssons bostad och vilket saknades morgonen därpå då hästen gick lös med endast en rem kring foten varvid repet varit fästat. Säcken sade sig Sven Larsson ej igenkänna men stenen skulle efter vad han hört tillhöra en änka vid namn Karin Håkansdotter och skulle ha legat uti en vid Olaus Svenssons faders gård besittig lada som av honom under sommaren begagnats för kreaturen. Sven Larsson sade sig varken före eller efter det liket hittades hava talat med Olaus Svensson om Ingrid Maria Pettersdotter och tillade att ehuru han ej frågat Ingrid Maria Pettersdotter om hon voro havande han likväl tyckt sig märka detta emedan hon alltnog tjocknade dock sade han sig ej med visshet bekant om Olaus Svensson även på senare tiden plägat besöka henne.

Åklagaren upplyste härefter att Olaus Svensson häktats söndagen den 30 augusti vid Ramdala kyrka där han bevittnat gudstjänsten samt att vid sedemera anställd undersökning i Olaus Svenssons bostad påträffats en väst av smårutigt bomullstyg som nu företeddes och befanns vara något fläckad av blod utmed knappraden. Olaus Svensson förklarade att västen visserligen tillhörde honom men att han endast begagnat den om helgdagarna samt att fläckarna funnit där sedan förliden påsk då han en gång hade näsblod.

Åklagaren företedde härefter även en gammal handyxa varpå fläckar likasom efter blod kring eggen och som skulle tillhöra Måns Andersson i Möcklö från vilken den kommit bort vid samma tid som Ingrid Maria Pettersdotter kom bort.

Måns Andersson som fanns vid rätten tillstädes framträdde och förklarade att yxan tillhörde honom och att den på senare tiden honom veterligen ej begagnats till annat än att hugga ris med. Kort efter det Ingrid Maria Pettersdotter bortkom saknades den och kom till rätta först dagen innan liket hittades då den fanns liggande på vedkubben sedan Måns Anderssons hustru förut frågat deras dräng Petter Magnus Olsson efter den. Sedan Olaus Svensson förklarat det han aldrig förr än nu sett ifrågavarande yxa anhöll åklagaren om vittnesförhörd med avskedade båtsmannen Nils Bram på Senoren, hemmansägaren Måns Andersson, torparen Anders Pettersson, drängen Petter Magnus Olsson, inhyses Lars Svensson, drängen Johan Larssons hustru Ingjerd Svensdotter, backstugubon Sven Larssons hustru Christina Svensdotter, avskedade båtsmannen Olof Fils hustru Carin Pettersdotter, kronobåtsmannen Petter Fils son Olof Pettersson, avskedade båtsmannen Anders Andersson Törnberg samt drängen Petter Andersson alla i Möcklö vilka samtliga funnes vid rätten tillstädes.

Sedan åklagaren upplyst vad av Måns Anderssons vitsordades att denna voro gift med Ingrid Maria Pettersdotters moster hördes Måns Andersson, som följdaktligen förklarades jävig i målet, att vittna utan ed och berättade att han väl visste det Olaus Svensson och Ingrid Maria Pettersdotter länge stått i förtroligt förhållande till varandra och haft flera barn tillsammans men att han ej med säkerhet kände om detta förhållande fortfarit även efter det yngsta barnet föddes ehuru han hört av sin hustru att då denna kort före Ingrid Maria Pettersdotters försvinnande förebrådde henne att hon åter vore med barn, hon utan att uttryckligen namngivet Olaus Svensson, yttrat att det icke vore farligt denna gång emedan ”han nu sagt att han skulle gifta sig med henne”. På frågor berättade Måns Andersson vidare att hans dräng Petter Magnus Olsson en längre tid under förlidna sommaren legat tillsammans med Olaus Svensson i höladorna förut en tid hos dennes fader och sedan hos Måns Andersson där de hade sitt tillhåll vid den tid när Ingrid Maria Pettersdotter kom bort.

Om måndagsaftonen den 17 augusti eller samma kväll mordet skulle ha skett kom Olaus Svensson hem till Måns Andersson och frågade efter Petter Magnus Olsson med vilken han samtalade en stund varefter han avlägsnade sig och Petter Magnus Olsson gick in för att äta kvällsvard. På fäljande morgon då Måns Andersson gick in i sin lada för att väcka Petter Magnus Olsson låg Olaus Svensson som vanligr bredvid honom i höet. Sista gången Måns Andersson såg Ingrid Maria Pettersdotter vid liv var vid middagstiden den 17 augusti då hon söndagsklädd gick förbi hans bostad på väg åt Gängletorp men Måns Andersson talade ej med henne och såg henne sedan ej förrän hennes lik blivit hittat då han var behjälplig att med sin häst föra det till Ramdala. Liket var då inknutet i en säck och fastbundet vid nu förevista stenen men Måns Andersson kunde genom ett hål på säcken se ansiktet som tydligen var skadat av yttre våld och mycket förvandlat dock igenkände Måns Andersson tydligt att det var Ingrid Maria Pettersotters lik, vilket även syntes av kläderna. Stenen vid vilken liket var fastbundet sade Måns Andersson sig förut under sommaren hava sett i änkan Karin Håkansdotters lada vilken begagnades av Olaus Svenssons fader men om repet tillhörde Sven Larsson kunde Måns Andersson ej bestämt uppgiva, ehuru han om morgonen den 18 augusti såg Sven Larssons häst gå lös och hördes Sven Larsson omtala att tjuderepet blivit stulet. Då Måns Andersson på följande onsdagsmorgonen berättade detta för svaranden och Petter Magnus Olsson yttrade den förra att det var oförsikligt att tjudra hästen så nära vägen där en mängd folk strök förbi samt tillade att han hört Sven Larsson säga det repet varit värt 5 daler.

Då jäv mot övriga till vittnen åberopade personer ej förekom fingo de avlägga ed varefter de för mened varnade hördes särskilt och vittnade sålunda.

1) Nils Bram: omkring kl. 6 på morgonen den 29 sistlidne augusti rodde vittnet från Senoren till Torstäva därvid vittnet fick se benen av en människokropp flyta på vattnet mitt för sydligaste udden vid Trummenäs. Vittnet rodde dit och fann liket av en kvinna med övre delen av kroppen under vattnet, varefter vittnet förde det i land och drog upp det på en berghall. Liket var då inknutet i en säck som var dragen över huvudet och armarna samt med en tåg som var fästad kring livet fastgjort vid en mindre kvarnsten. Vittnet försökte betrakta ansiktet genom ett hål på säcken men kunde ej skönja dragen och kunde ej heller på kläderna igenkänna vem den döda i levnastiden varit ehuru vittnet ganska väl känt Ingrid Maria Pettersdotter. Sedan liket blivit uppdraget vinkade vittnet åt sig till vittne åberopade Anders Pettersson som fanns i en båt i närheten och vilken genast rodde till Möcklö för att skaffa folk, men vittnet inväntade dem icke utan fortsatte sin väg kvarlämnande liket på berghällen. Sedan vittnet härefter påsett nu företedda stenen och repet igenkände vittnet dessa som desamma vilka varit fästade vid liket när vittnet fanns det varjämte vittnet på fråga att avståndet från stället där liket hittades till Möcklö var omkring 1/4 mil. Uppläst och vidkänt.

2) Anders Pettersson: Vittnet som likaledes på morgonen den 29 augusti befann sig i en båt ute på sjön i närheten av Trummenäs varseblev där förra vittnet Bram som vinkade vittnet till sig och gjorde vittnet för övrigt lika berättelse med Bram med tillägg att då vittnet genom ett hål i säcken betraktade likets ansikte vittnet tydligen igenkände Ingrid Maria Pettersdotter ehuru ansiktet var mycket förvandlat samt att vittnet underrättade Sven Larsson om likets anträffande men följde ej med då denna jämte sin dräng begav sig till Trummenäs för att hämta det utan stannade hemma. Vittnet hade då ännu ej hört att Olaus Svensson misstänktes för mordet och hade aldrig talat med honom om Ingrid Maria Pettersdotter. Uppläst och vidkänt.

3) Petter Magnus Olsson: Vittnen hade under minst en månads tid under sistlidna sommar brukat om nätterna ligga tillsammans med Olaus Svensson först i en hans föräldrar tillhörig lada men sedemera i Måns Anderssons där de tillbragte nätterna under ett par veckors tid innan Ingrid Maria Pettersdotter kom bort och tills dess Olaus Svensson häktades. Under denna tid hörde icke vittnet Olaus Svensson fälla några hotande utlåtelser om Ingrid Maria Pettersdotter eller yttra någon önskan att bliva henne kvitt ehuru han stod i förtroligt förhållande till en annan piga i grannskapet vilken uppgav honom såsom fader till ett barn som hon nyss fött. På sista tiden tyckte vittnet sig dock att Olaus Svenssons yttranden kunde förstå att han ej längre tyckte om Ingrid Maria Pettersdotter utan att vittnet likväl kunde närmare påminna sig hur han därvid uttryckt sig. Om det förtroliga förhållandet mellan Olaus Svensson och Ingrid Maria Pettersdotter fortfarit även sedan hon sist fött barn sade sig vittnet ej med visshet känn ehuru Olaus Svensson icke sällan brukade gå bort om nätterna då vittnet ej visst var han uppehöll sig, varjämte vittnet en gång sett honom tala med henne ungefär en halvtimmes tid på vägen utanför Måns Anderssons lada. Ingrid Maria Pettersdotter hade vittnet ej sett på flera dagar innan hon försvann och sade sig ej bekant om hon varit havande ehuru vittnet hört sådant omtalas.

Söndagsaftonen den 16 augusti gingo vittnet och Olaus Svensson samtidigt till vila i ladan där de tillbragte hela natten till måndagmorgonen men när vittnen på måndagen vid vanlig tid sedan vittnet spisat kvällsvard lade sig i ladan var Olaus Svensson borta och kom ej dit förr än ram på natten omkring kl. 12 då vittnet vaknade och talade några ord med honom därvid Olaus Svensson berättade att en av Sven Larssons hästar som varit tjudrade på gärdet slitit sig lös. Något annat yttrade Olaus Svensson ej då utan vittnet somnade åter. Men på morgonen när de stego upp för att gå till sitt arbete bad Olaus Svensson vittnet ej för någon omtala att han varit borta om natten utan att vittnet likväl frågade honom om skälet härtill eller var han uppehållit sig. Under veckans lopp var såväl vittnet som alla andra i Möcklö i den tron att Ingrid Maria Pettersdotter gått hem till sin moder i Rödeby och vittnet talade ej med Olaus Svensson om henne, men veckan därpå innan liket var funnet frågade Olaus Svensson en gång vittnet vad man trodde om henne hos Måns Anderssons och då vittnet härvid omtalade att Måns Anderssons hustru sagt att det väl gått med Ingrid Maria Pettersdotter som med en piga i Heljarum som för några år sedan blev mördad sedan hon blivit rådd med barn, sporde Olaus Svensson om man namngifvit någon och yttrade vid vittnets nekande svar härpå ”göra de det så ska fan spela med dem”. En annan gång då vittnet likaledes av Måns Anderssons hustru hört sägas att någon skulle ha skjutit ihjäl Ingrid Maria Pettersdotter omtalade vittnet detta för Olaus Svensson som därvid genmälde ”så dumma voro de väl icke att de låto smällen höras!. Något vidare samtal om Ingrid Maria Pettersdotter ägde ej rum mellan Olaus Svensson och vittnet förrän samma dag han häktades eller dagen efter det liket hittades då han om morgonen innan han gick till kyrkan sade till vittnet att ”det icke vore värt att vittnet för någon omtalade att han varit ute om aftnarna” men icke heller nu frågade vittnet honom varför han ej ville hava detta känt ehuru vittnet sedan de började misstänka att Olaus Svensson begått mordet eller åtminstone ej därom varit okunnig. Avseende på företedda yxan uppgav vittnet att den tillhörde Måns Andersson men att den ej kommit bort förrän ett par dagar efter Ingrid Maria Pettersdotters försvinnande samt att vittnet några dagar därefter hittat den bland riset på vedbacken och därvid lagt den på vedkubben.

Sedan liket påträffats var vittnet sin husbonde Måns Andersson behjälplig att köra det till Ramdala kyrka och igenkände därvid tydligen Ingrid Maria Pettersdotter. Däremot hade vittnet ej förut sett nu förevista stenen och repet eller säcken vari liket var inkutet. Uppläst och vidkänt.

Olaus Svensson i anledning av detta vittnesmål hördes att klockan ej varit mer än omkring 9 på kvällen då han på måndagsaftonen 17 augusti lade sig i höladan jämte vittnet Petter Magnus Olsson men sade sig vilja minnas att han därvid för Petter Magnus Olsson omtalade att han varit i Sven Anderssons stall för att söka efter äggen som han där gömt. Något annat samtal hade likväl dem emellan då ej ägt rum och Olaus Svensson förnekade bestämt att han vare sig morgonen därpå eller vid något annat tillfälle bett Petter Magnus förtiga att han varit borta om natten till den 18 augusti. Vittnet Petter Magnus Olsson vidhöll däremot sin berättelse till alla delar och förklarade sig att Olaus Svensson vid ett annat tillfälle någon tid förut hade hittat och omnämnt att han hittat och gömt några ägg.

Vidare upplyste vittnet på frågor att Sven Anderssons gård låg ett stycke öster om Måns Anderssons varemot Sven Larssons äng där hästarna varit tjudrade vore belägen hitom eller väster om Måns Anderssons gård men att om man toge en genväg över markerna mellan Sven Anderssons och Måns Anderssons gård kunde se Sven Larssons berörda äng. Tilläggande vittnet slutligen att vittnet icke såsom Måns Andersson uppgivit om måndagkvällen då Olaus Svensson kom till Måns Anderssons gård och frågade efter vittnet talade med honom utan endast såg honom gå förbi när vittnet satt och åt kvällsvard.

Sedan Olaus Svensson härefter på fråga uppgivit att han om måndagkvällen den 17 augusti var iklädd vita byxor, rutig molskinnsväst och grå tröja samt mössa och träskor förklarade vittnet att han vid berörda tillfälle begagnat smårutiga sommarbyxor och prickig molskinsväst.

Åklagaren upplyste att då han efter Olaus Svenssons häktning infann sig i hans bostad man visat honom såväl de kläder vara Olaus Svenssons efter vittnets uppgift måndagsaftonen varit klädd som ett par vita byxor vilka voro rentvättade och därefter ej begagnade.

4) Lars Svensson: Vittnet hade både före och efter det Ingrid Maria Pettersdotter kom bort legat tillsammans med Olaus Svensson och vittnet Petter Magnus Olsson i Måns Anderssons lada men på måndagen den 17 augusti gick vittnet till Åby därifrån vittnet ej kom tillbaka förrän samma dag liket hittades eller den 29e då vittnet åter tillbragte natten i ladan tillsammans med Olaus Svensson och Petter Magnus Olsson.

I vad förhållande Olaus Svensson på senare tiden stått till Ingrid Maria Pettersdotter hade vittnet sig icke bekant och hade icke heller någonting hört honom uttala någon önskan att bliva henne kvitt, men ungefär en vecka efter det hon försvunnit var Olaus Svensson en morgon inne hos vittnets föräldrar och yttrade då samtalet föll på Ingrid Maria Pettersdotter att ”om han också skulle få 6 veckors eller 6 månaders fängelse vittnet mindes ej säkert vilket så skulle han lära henne att springa om hon komme tillbaka” varjämte han tillade att ”ifall hon skulle tagit in en hop bråte efter hon vore med barn och legat och dött i en buske skulle väl ingen kunna göra honom något för det”. Natten efter det liket hittats då vittnet efter sin återkomst från Åby låg tillsammans med Olaus Svensson i ladan kommo de även att samtala om Ingrid Maria Pettersdotter därvid Olaus Svensson yttrade ”jag kan väl tro att de ta oss och att de skylla mig för det men de få väl släppa ut oss igen”. Något vidare hade vittnet sig ej i saken bekant. Uppläst och vidkänt.

Olaus Svensson vitsordade vittnesmålet med förklarande att han fällt omvittnade yttranden dels av förargelse över att Ingrid Maria Pettersdotter sprungit bort och gjorde sina bekanta oroliga dels i anledning därav Måns Anderssons hustru skulle yttrat misstankar mot honom och vittnet Petter Magnus Olsson.

5) Ingjerd Svensdotter: Vittnet som syster till förra vittnet Lars Svensson gjorde lika berättelse med denna om Olaus Svenssons yttranden i föräldrarnas stuga. Vid ett annat tillfälle sade Olaus Svensson då han träffade vittnet att ”om Ingrid Maria Pettersdotter ej kommer tillbaka skulle det bli ett pratande om henne” men anledningen till detta yttrande kunde vittnet sig nu ej minnas. En annan gång då talet i Olaus Svenssons närvaro föll på Ingrid Maria Pettersdotter uttryckte han den förmodan att hon ”begivit sig ut på något fartyg eller några herrar kanske tagit henne till sig”. Då vittnet samma dag liket var funnet vid middagstiden träffade Olaus Svensson omtalade han själv detta för vittnet och yttrade ”nu ta de väl mig och Petter Magnus men oss skola de väl snart få släpa ut igen” varjämte han tillade ”jag blir väl olycklig för den människans skull till slut” och genmälde då vittnet frågade om han ej vore rädd att hon skulle spöka för honom ”hon må väl komma, jag har tre tjuvungar som jag ska ge henne med”

Söndageftermiddagen den 16 augusti träffade vittnet Ingrid Maria Pettersdottersom därvid gråtande för vittnet omtalade att hon länge varit med barn vilket också syntes på henne samt att hon aldrig haft att göra med någon annan karl än Olaus Svensson. Även dagen därpå eller samma dag Ingrid Maria Pettersdotter försvann var vittnet inne hos henne på ett kort besök därvid hon sade sig skola gå till Lyckeby för att lösa strumpgarn hos färgarn men när hon gick såg vittnet ej och träffade henne inte vidare. Avseende på Olaus Svenssons förhållande till Ingrid Maria Pettersdotter under senare tiden upplyste vittnet som aldrig hört Olaus Svensson fälla några utlåtelser som antyder att han ville bliva henne kvitt, att då vittnet en natt i våras låg hos Ingrid Maria Pettersdotter kom Olaus Svensson och knackade på fönstret samt bad att få tala med Ingrid Maria Pettersdotter som genast steg upp och gick ut till honom men hur länge hon dröjde ute visste ej vittnet emedan vittnet genast somnade. Uppläst och vidkänt.

Olaus Svensson som förut påstått att han aldrig efter sista barnets födelse besökt eller samtalat med Ingrid Maria Pettersdotter medgav nu sanningsenligheten av vad vittnet berättat med förklarande att han vid omvittnade tillfället ej hade annat ärende än att köpa garner.

I anledning härav upplyste vittnet att Ingrid Maria Pettersdotter vid den här tiden drev handel med kaffe och tobak.

6) Christina Svensdotter: Vittnet som ej hade sig någonting bekant om Olaus Svenssons förhållande till Ingrid Maria Pettersdotter under senare tiden träffade Olaus Svensson en gång sedan hon försvunnit därvid han frågade om Ingrid Maria Pettersdotter ännu kommit tillbaka och yttrade då vittnet svarade nekande ”om hon hade tagit in någon bråte och legat och dött i en buske skulle väl ingen taga mig för det” varjämte han uttalade anmodan att hon seglat bort på ett fartyg och sade då vittnet anmärkte att hon ej kunde fått prästbevis ”sådana konor tar herrarna till sig och sedan får man aldrig veta vart de tagit vägen”. Olaus Svensson yttrade även att Ingrid Maria Pettersdotter på senare tiden ”skojat sig till  något penningar varvid vittnet genmälde att hon ej hade mera penningar med sig när hon gick än något som Olaus Svenssons föräldrar medskickat att köpa kaffe för vilket vittnet hört omtalas. En annan gång då Olaus Svensson innan liket ännu var hittat frågade vittnet efter Ingrid Maria Pettersdotter och fick till svar att hon ännu ej var hemkommen yttrade han att ”om han ock skulle få 6 månaders fästning skulle han ge henne som sprang på det sättet”. Vid flera tillfällen före Ingrid Maria Pettersdotters försvinnande hade Olaus Svensson då vittnet kommit att tala med honom om henne väl fällt yttrande som antydde han vore ond på henne, såsom att han skulle slå benen av henne m.m. Men aldrig att han skulle taga henne av daga. Icke heller hade Olaus Svensson någonsin för vittnet nämnt varför han var uppretad på henne. Uppläst och vidkänt.

7) Karin Pettersdotter: Ingrid Maria Pettersdotter hade vid sin död en längre tid bott hos vittnet därsom Olaus Svensson ofta brukade besöka henne och stundom ligga där om nätterna, vilket vittnet särskilt påminde sig varit händelse nyårsdagen i år. Även hade Ingrid Maria Pettersdotter för vittnet omtalat att hon nu åter vore med barn sedan 8 dagar före midsommar och att Olaus Svensson vore fader därtill.

När Olaus Svensson sista gången besökt Ingrid Maria Pettersdotter sade sig vittnet ej säkert minnas men kort före midsommar kom han till vittnets bostad och bankade på fönstret därvid Ingrid Maria Pettersdotter gick ut till honom. Strax efter midsommar reste vittnet till Ronneby och kom ej därifrån förrän några dagar innan Ingrid Maria Pettersdotter försvann. I följd härav vittnet ej hade sig bekant vad som under denna tid passerat mellan Ingrid Maria Pettersdotter och Olaus Svensson.

Om måndagen den 17 augusti omtalade Ingrid Maria Pettersdotter vid middagstiden för vittnet att hon ämnade gå tii Lyckeby därvid vittnet varnade henne att gå för sent att hon ej hann hem till kvällen emedan vittnet ej tyckte om att hon var ute om nätterna och dessutom fruktade att Olaus Svensson som städse gjort sig känd för ett vilt och hämdlystet sinne skulle göra henne något ont oaktat vittnet ej hört honom fälla några yttranden som antydde att han hyste en sådan avsikt. På vittnets varning svarade Ingrid Maria Pettersdotter att hon nog hunne tillbaka före skymningen och att det i allt fall ej vore farligt nu sedan Olaus Svensson lovat henne äktenskap därtil även hans moder givit samtycke. Sedan såg vittnet aldrig Ingrid Maria Pettersdotter mera och talade ej heller med Olaus Svensson om henne, tilläggande vittnet att Ingrid Maria Pettersdotter hade understöd av fattigvården till sina barns uppfostran samt att hon aldrig så vitt vittnet visste fått något av Olaus Svensson aktat han blivit dömd att betala uppfostringsbidrag till alla hennes barn. Uppläst och vidkänt.

8) Olof Pettersson: vittnet som numera tjänade i Gängletorp hade sig alls ingenting i saken bekant och förklarade sig varken hava samtalat med Olaus Svensson om Ingrid Maria Pettersdotter eller hört honom fälla några yttranden om henne. Vidkänt.

9) Anders Andersson Törnberg: Vittnet kunde ej lämna någon upplysning i saken. Vidkänt.

10) Petter Andersson: Vittnet kände ingenting i saken. Vidkänt.

Åklagaren anhöll härefter om uppskov för flera vittnens hörande och för att inkalla Ingrid Maria Pettersdotters föräldrar vilka enligt erhållen upplysning skulle bo i Rödeby. Med bifall vartill Häradsrätten utställde målet till den 7 nästkommande oktober då åklagaren borde vara försedd med tilgänglig bevisning samt till häradsrätten hava medtagit den säck vari Ingrid Maria Pettersdotters lik varit inknutet. Och skulle emellertid Olaus Svensson fortfarande i Länshäktet förvaras.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.